Låg och tittade på så ska det låta i soffan med Grisagrace i helgen. Jag var förpassad till andra våning för maken anser att allt som inte har fyra ben svans och springer på trav är inte värt att lägga ögonen på. Men det gjorde inte mig och Grace något för då kunde vi spela så högt vi ville och äta ostbågar i soffan utan att behöva dela med oss.

 

I detta avsnitt sjöng de bland annat en gammal ABBA låt som fick mig att tänka tillbaka på sommaren 1975. Jag var 11 år och var på IOGT-NTO läger nere i Björkäng. Det var innd med uppkavlade jeans, randiga långa strumpor och platåskor. Till detta silkepolo och glasögon som täckte halva ansiktet. Och eftersom det fanns en gryende chopoholic ådra redan då i mig så hade jag så klart anammat detta med.

 

Låten som fick mig att minnas just den sommaren var Mamma Mia och föremålet för denna dyrkan till sången hette Michael. Han och hans två kamrater idag inflytesrika entertainer hade sitt tält bredvid mitt och min kamrats. Denna gosse var begåvad med bruna ögon och ett brett bländande leende. Say no more Agneta föll som en fura. Kvällarna igenom och sent in på natten låg vi alla fem inne i vårt tält spelade ABBA ,åt chips och berättade spökhistorier. Ja så avancerat var det på den tiden.

 

Sorgen var stor när veckan var slut och det var dags att säga farväl. Vi skulle hem till byn Tvååker och killarna till metropolen Falkenberg jojo de var storstadsgrabbar de.

 

Så ifall du undrar nu min store son var din ömma moder fick namnet du bär ifrån så får jag tyvärr ta bort illusionen om att du fått det efter kända skådespelare som Michael Cane eller Michael Douglas. Utan snarare efter en sommar 1975 då livet lekte och ett möte av en Falkenbergare. Vilket kan va just din lycka, för hade din pappa fått bestämma kanske det hade blivit Göran. Ja efter en travhäst naturligtvis som lystrade till det eminenta namnet JulaGöran.

 

Mamma Mia here we go again.............