Panikångest del 1

Många går in i väggen i dessa stressade tider, man ska vara snygg vara vältränad, ha många vänner , intressera sig för ungarnas fritidsintressen gärna vara en glad och sexig hustru you name it. Och till slut säger kroppen stopp och belägg!! Förhoppningsvis så får man sig en tankeställare och försöker leva under andra promisser i vardagen och inse att det funkar det med. Man behöver inte ligga på topp alltid. Och även jag har gått in i den berömda väggen, det är visserligen många år sedan faktiskt hela 16 år sedan. Jag fick bra hjälp men en liten detalj bet sig fast i min själ och det är panikångest.
 
Att leva med panikångest är bland det värsta (anser jag) som finns. Lär du dig inte att bemästra den så tar den lätt över ditt liv och din vardag. Det hände mig. Jag har inte insett det innan nu, sen ett år tillbaka har jag varit med i en Amerikansk studie där jag blev utvald att ingå en kurs. Det fanns två olika inriktningar en kognitiv och en psykologisk man visste inte vilken studie man skulle ingå i. Min lott föll till den kognitiva studien.
 
Och herregud! här fick man ställa sig mot sina stora fasor som man på ett ganska skickligt sätt hade lärt sig att undvika i sin vardag. Jag körde inte bil om det blåste, gick inte på öppna fält, inte i stora varuhus, tränade inte där det var för hög musik och åkte absolut inte hiss. Ja listan blev ganska lång till slut. Så efter mycket samtal och terapi fick jag då börja lista mina hatobjekt. det första blev då att åka hiss.
 
Jag hatar att åka hiss jag gör det bara inte, jag intalar mig att det är mycket nyttigare att gå eller springa i trapporna. Men nu skulle det göras. Jag och min psykolog Per skulle åka hiss vi valde en hiss i ett servicehus där det bara var tre trappor.
 
Vi gick in i hissen jag kollade runt om det fanns fönster eller någon spegel så att jag kunde se mig och om väggarna satt för tätt så att luften skulle ta slut.(Ja knäppt eller hur men så fungerar man vid panikångest) Precis när vi skulle trycka på hissknappen kom det en tjej som hade jobbat färdigt vi hejade och hon hejade tillbaka. Tittade lite på oss och det var inte mer med det. Vi åker ner hon går ut och vi åker upp igen. Det här var ju skitalätt hej o hå. Men då tycker Per att vi skulle höja ribban lite  och säger att nu går jag ur hissen och så åker du själv upp till tredje våningen.
-Nej jag vet inte om det går invänder jag, tänk om den stannar och jag inte kommer ut-
-Det gör den inte nu går jag upp och så trycker du på tredje våning , säger han och går.
Precis när jag ska trycka på knappen så är det någon annan som trycker. Nej va fasen!! vad är det som händer den skulle ju gå upp jaha nu dör jag tänker jag. Och nu går hissen ner i källaren igen. Dörrarna öppnas och där står den där tjejen igen. Hon tittar på mig och jag känner bara hur hennes tankar rusar fram i 100 knyck. "Den där är ju inte riktig på en fläck, åker hiss upp och ner som en stolle, skaffa dig ett liv för jösse namn."
-Eh hej! säger jag  och vill bara sjunka ner genom jorden och förbannar Per och vill bara förpassa honom till varmare trakter med en gång!
Vi åker upp igen under total tystnad och när dörrarna öppnas säger jag lite hurtigt hej hej hon vänder sig om och tittar på mig med ett snett leende och himlar med ögon och går.
 
Jag slänger mig på knappen och nu skiter jag i om jag blir instängd resten av livet i den förbannade hissen. Och ser samtidigt hur Per rusar förbi fönstret i hiss. Ner för trapporna, samtidigt som jag åker upp. Jag stiger ur och ropar på honom och säger med ett rytande
-. Nu går vi,  jag vägrar gå in i den jäkla hissen igen.  
- Nu åker du ner också säger han det här går ju jättebra så ses vi där nere. Jag svär en lång osande ed för mig själv trycker på den jä...la knappen och åker ner. Dörrarna går upp och precis när jag stiger ur hissen kommer det en tjej och ska gå förbi och ........ Jodå samma kvinna en gång till nu med ett mycket medlidsamt utseende. Jag ler stoiskt ser på henne att hon återigen  tänker "Herregud vilket offer tillbringa eftermiddagen med att åka hiss var hittar man alla dårar".
 
Så det här med att åka hiss... nja får väl göra ett nytt försök då en annan dag i ett annat liv i en annan studie. För visst är det mycket nyttigare att gå i trapporna eller....
 
 

Mer från bloggen


Kommentarer
Postat av: Gunn Nilsson

Men du har fixade det .Det gäller att inte ge upp Man dör inte av vissasaker.

Svar: Ja det är som Per så hur stor är sannolikheten att du dör
Agneta Levstam

2014-02-19 @ 22:13:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild Välkommen till min blogg. Detta är ingen matblogg utan en blogg som handlar om en kvinna mitt i livet. Före och efter barnen. Här får du ta del av mitt liv med en viss ironi och knorr på ibland.

RSS 2.0