Varje gång vi är ute och reser blir maken sjuk på tredje eller fjärde dan. Det brukar komma ett ååå jag är så dååålig Agneta när det är dags att stiga upp. Vis av andra mindre trevliga upplevelser visste jag att här fick man gå själv till frukosten idag. Ja det har faktiskt hänt både en och två gånger att jag har blivit jagad in på toaletter och garderober av kärlekskranka turkar och egyptsier som lovat min make femton kameler i gengäld för moi... Men den här gången kände jag att oddsen att bli utbytt mot en kamel var ringa, skulle i så fall vara om han blev erbjuden en blanksvart rollator x2015 med inbyggd röv värmare, sensorer i handtagen som indikerade när ett nytt travlopp var på gång. Samt den senaste fjärrkontrollen i silver där det fanns en inbyggd tv monitor som visade de senaste sporthändelserna i hela världen de ni!  här snackar vi high tech. 

 

Så jag tänkte här gäller det att satsa högt klädde på mig och gick ner för att äta frukost. Döm om min förvåning när jag hittade ett bord jag slog mig ner och började äta, det här hotellet hade en fantastisk frukostbuff'e så jag blev lite sugen på pannkakor men nu kom det stora dilemmat; hur skulle jag bete mig för att hämta dessa delika munsbitar? här gällde ju som sagt djungelns lag med sittplatser. Ah va fasen jag tog mig i kragen och lämnade min plats och vänder bara ryggen åt en minut och vips! satt det en liten vihårig kvinna vid mitt bord och vinkar glatt till sina två medlöpare. Jag galopperar fram skrikande no no this table is taken!!!

 

Oh i'm so sorry svarar kvinnan men jag förklarar snabbt att de gärna får sitta ner hos mig för min make var sjuk så det fanns plats. Och så gjorde de vi började genast att prata de kom från Irland var systrar och den enes man var med. Det kan låta som atg jag är väldigt emot panshosar men sanningen är den att jag gillar äldre mä niskor skarpt. Jag älskar att höra hur deras liv har varit, ta del av deras erfarenheter och speciellt så här när de kommer från ett annat land.

 

De frågade mig vilken matkultur vi hade i Sverige?  och jag fick hjärnsläpp eh kebab nä det är ju turkiskt, pasta går bort det med pizza kan man ju fetglömma. Ah jo vi äter ju sill!! Ok säger de och tittar skeptiskt på mig hur fasen säger man sill på engelska? och hur gott låter det då på en skala?  Så jag ler och pekar på sylten på deras pannkakor blueberry we eat blueberry. Vi skrattar gott och sen berättar jag om min stora passion här i livet litteratur och att min favoritförfattard heter Maeve  Binchy och de berättade lite om henne och hur hon skrev sina böcker. Jag blev helt lyrisk och kände snälla snälla adoptera mig jag vill följa med till Irland det enda ni behöver är en rollator x2015 med kromad lack och elektrisk röv värmare.