Japp! nyss hemkommen från panshosarnas paradis Lanzarote, maken och jag har haft en finfin vecka och fått lära oss en hel del om pensionärernas lag. Vi har bott på ett kanonfint hotell med frukostbuffe och egna lägenheter och här gällde djungelns lag må jag säga. Vi kom ner första dagen och skulle äta lite frukost ochmöttes av ett vitt hav av små gummor och gubbar som fyllde varje yta som gick att gå på. Vi tog för oss det vi skulle äta och sen började den stora jakten: efter ett bord. Vi insåg snart att vi var tvungna att dela på oss han tog ena änden och jag den andra. 

Vi scannade av lokalen och helt plötsligt såg jag ett tomt bord längst ner i restaurangen. Nu gällde det att handla snabbt, jag plöjde helt skoningslöst genom havet av rollatorer käppar,kryckor och stavar. Medans jag balanserade frallor och yoghurt i ena handen och kaffet i den andra. Ropade till maken som Gunde gjorde en gång: skynda skynda! Han insåg genast att här gällde det fanimej att vara på topp så han gnodde iväg som en skållad iller.

 

Jag såg de tomma stolarna och hävde mig över bordet med alla attiraljer och satte mig sedan ner med ett brett leende över hela fejjan. Vilket snabbt stelnade som ett krackelerat kakel då jag tittade upp när någon sade mycket försynt: Miss this place are already taken, jag suckade djupt tog mina pinaler och log tillbaka med ett fruset leende. Och sade naturligtvis men inom mig svarade jag:

Hasta lavista Babes i'l be back