Det bästa efter att läsa är att sjunga, jag har nog sjungit i hela mitt liv känns det som. Jag är uppväxt med mycket sång och musik, dels genom körer och dels med pappas passion för Elvis och Sven-Ingvars. Det har berättats för mig att när jag var två år tog min mamma med mig till Nöjesparken som det hette då. Det var Sven-Ingvars som uppträdde. När jag hörde låtarna släng en slant ut i brunnen och vid din sida så kunde jag inte vara tyst. Jag klev upp på bordet och sjöng med av hjärtats lust, texterna kunde jag utantill och faktiskt var det jag som rev ner applåderna efteråt:) Sen har det fortsatt det har blivit kyrkokörer gospelkörer och viskörer. För några år sedan var jag med i en projektkör vi sjöng gospel och åkte till Chicago och sjöng i Baptistkyrkorna där.

 

Det är bland det häftigaste jag gjort i mitt liv, tänk er en fullsatt kyrka med orkesterdike, kyrkokör, direktsänd tv, sköterskor och så då vi som var de enda vita i kyrkan. Vilken känsla när vi tog de första tonerna och alla reste sig upp applåderade och sjöng med. Ja det var så mycket känslor så det knappt går att beskriva och jag kan än i dag minnas varje stund som vi upplevde. 

 

Här och idag sjunger jag i en liten kyrkokör vi är när vi är som mest sju eller åtta st. Här gäller det verkligen att prestera och det är så himla roligt. Man kan vara trött och kelig när man kommer dit men efter en stund så är man fylld med energi. Och ibland när livet inte är på topp och man börjar sjunga så rinner tårarna och man blir helt tömd på känslor. Men när man går där ifrån så mår man så himla bra!! 

 

Nu åker vi snart till Frankrike på Taize där vi kommer att delta i mycket sång och musik under fem dagar och jag längtar redan.  Så har ni möjlighet sjung alla kan sjunga kram på er

 

Aggie