Idag ger jag mig den största och varmaste kramen någonsin, för idag har jag upplevt något stort och mycket genombrytande för mig. Som jag sagt innan har jag ju haft panikångest i 16 år och detta har begränsat min vardag en hel del . Jag har blivit väldigt beroende av andra personer när jag ska göra något.  I min lista som jag skrev upp med Min psykolog fanns att gå över öppna fält och inne i skog. Jag klarar inte att göra det utan att ha någon med mig och det är väldigt frustrerande. 

 

Men i dag gjorde jag det!!! jag gick över mösen där hemma och detta är stort ska ni veta det är nämligen 16 år sedan jag gick där själv efter att få en sån panikattack så jag trodde att jag skulle dö. Jag gade fått order av min dåvarande läkare att gå ut o gå ok tänkte jag jag går runt mösen. Sagt och gjort jag och min hund Benjamin traskade iväg en tidig förmiddag i maj månad. Det var strålande sol fåglarna kvittrade och skogen stog i full blom, pang så hände det.  Hjärtat började att slå fingrar och fötter började att domna bort det susade i huvudet och jag fick tunnelseende. Nu dör jag tänkte jag i samma stund fick jag se ett litet rött hus längre fram med en bil utanför. Jag visste att kommer jag bara fram till huset så dör jag inte så då får jag sjunga en sång. 

 

Det blev nu är det jul här i vårt hus jag sjöng och sjöng och för varje steg kom jag närmare huset. När jag var framme sjönk jag ner på marken av ren utmattning och bara grät var så jävla lycklig att jag levde. Efter att jag samlat ihop mig så stapplade jag hem och sov sen resten av dan av ren utmattning. 

Så idag är det en stor milstolpe för mig jag har gjort det med min älskade livskamrat Grisagrace och jag njöt av det varenda sekund. Och jag är så jävla stolt över mig själv!!

Så jag avslutar med en av mina dikter

Glasbubblan

Doften av kyla i tidig morgontimma

får mig att minnas

en annan tid

då doften endast fanns

inom mig

då varje andetag ej var självklart

då tiden stannade

i glasbubblan

och livet snurrade på

alltför fort alltför fort

 

Ta hand om er där ute lev här och nu 

Love Aggie