Ja man brukar ju säga det, att det hänger på håret. Tänk vad håret egentligen förändrar en människa. Ja inte som person men dock i utseende. Fast självkänsla har många gånger klart med håret att göra tycker då jag. Fick ju den här idén att jag skulle ha långt hår, som i mitt fall har jag alltid tyckt att jag inte haft kvalitet till långt hår, och varje gång jag har försökt spara så har jag ledsnat och klippt av det. Men nu jäklar anamma skulle jag slå till. Var och fixade mina ögonfransar, (jaa jag vet jag är fåfäng men nu när alla ungar är utflugna tycker jag att det är min tur här på jorden att bry om bara mig själv). Så när nu Busans Hår tyckte att jag skulle prova så tänkte jag ah va fasen varför inte?. Jag har aldrig varit rädd för att prova nya frisyrer, färger och hårlängder innan. Jag har haft både gröna, lila och röda slingor genom åren så detta såg jag som ytterligare en rolig test.

 

Sagt och gjort fixade tid och efter en och en halv timma senare var jag förvandlad till Rapunzel. Oh shit va långt det blev! och nu tre dagar senare hoppar jag till fortfarande när jag tittar mig i spegeln. Har funderat på att låsa ytterdörren så att maken får klättra upp för min fläta och in genom fönstret på andra våningen, men inser att då hade jag nog fått inplanterat en betongskalle också för att hålla emot hans "ringa vikt". Så han får gå genom dörren som vanligt.

Jag trodde inte att hundar skulle märka något men Grisagrace var mycket reserverad när jag kom hem. Hon tittade länge på mig, sniffade på mina byxor innan hon med ett svansviftande tog en sko i munnen och ledde in mig till soffan. Jag blev godkänd!

 

Det sägs ibland att sådan herre sådan hund vilket speglar sig likheter mellan ägare och djur. Jag får ofta höra att jag och Gracie liknar varandra. Och tittar man sig omkring kan det nog stämma lite ibland. Jag hade en nära släkting till mig som alltid hade boxer. Och ju äldre hon blev desto mer lika blev hund och ägaren. Jag tänker oxå på honom ni vet den där deckaren som gick på 70-talet Canon han som hade en Bulldog. Snacka om lookalike!

 

Så jag får nog ta det som en komplimang att jag liknar min äskade Grisagrace, för tänk om jag hade sett ut som mina två andra älsklingar genom åren: Fransk Basset och Strävhårig tax.

 

Fast det klart jag hade ju lätt flugit högt med de öronen, sett väldigt distingerad ut med mustachen och graciös ut som Grisagrace med långt hårsvall.

 

I vilket fall som helst och nu kommer världens äldsta klyscha, det är inte utsidan som räknas utan insidan och det håller jag med till fullo. Men ibland kan man väl få glänsa lite och då är jag glad att jag har en Irländsk Setter och inte en kinesisk nakenhund:)

 

Kram på er!

Aggie