Tidsoptimister

Ja nu börjar det att dra ihop sig till vår familjeresa  Jag är en sådan där präktig person som börjar i god tid att packa, lägger fram lite kläder, prylar ,böcker och annat smått och gott så jag kan rata lägga till vartefter det börjar närma sig avresa. Jag vill oxå åka i god tid till flygplatsen jag sitter hellre ner en stund innan tar en öl och tittar på folk tills det är dags att borda planet, än att komma i sista stund. Ni förstår nog vart jag vill komma med detta resonemang just det. Min käre make har en helt annan åsikt om detta. Under alla våra år tillsammans har detta varit ett gissel. När ungarna var små och vi skulle på kalas eller något annat så stod vi färdiga i hallen klara för avfärd då gick min käre make in i duschen.
 
Trodde i min enfald att detta skulle lära mina små telningar något om hänsyn och tidsplanering, men icke på något sätt har denna tidsoptimistgen fastnat i våra avkommor. Och fortplantat sig och blommat ut i all sin prakt i vuxen ålder. Så nu har jag fyra bångstyriga personer att stångas med. Fattar ni vilken vånda som börjar att göra sig påmind nu? 
Inför mitt kalas skulle äldsta sonen följa med till Tyskland jag var mest med som bihang och hade inget att säga om tider och avfärder. Så jag tog min kudde och fjölade ner mig i baksätet och lovade mig själv att inte stressa upp mig. Det började redan på första färjan när plinget kom och alla!!! ombads att gå ner till sina bilar, då.... då går min son och make på toa!! här har man åkt i tjugo minutet och precis när vi är färdiga att gå i land då går de. Behöver jag tala om att jag sov hela resan dit och hem för att slippa se på klockan.
 
Så nu har jag funderingar på hur jag ska få iväg alla nio personer på en gång. Funderar på likadana västar med en siffra på och ett rött snöre att hålla i, telefonlappar runt halsen och toalett förbud tio minuter före avgång. Känner att jag skulle kunna slappna av lite i alla fall hehe.
 
Min store son säger alltid:mamma jag vet ingen som är så stressad över ingenting. Kanske har han rätt men jag avskyr att komma sent så det var med stooor glädje jag kunde meddela att taxichauffören kommer kvart över tre på natten och det var inte mitt beslut !
Moahhh  Tjillevippen från Aggie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild Välkommen till min blogg. Detta är ingen matblogg utan en blogg som handlar om en kvinna mitt i livet. Före och efter barnen. Här får du ta del av mitt liv med en viss ironi och knorr på ibland.

RSS 2.0