Igår var jag med om en otrolig upplevelse, det var ju härligt väder så jag hade lagt mig i solsängen och låg lyssnade på lugna favoriter. Grisagrace tycker att jag är världens tråkigaste när jag igger där och brukar oftast påkalla min uppmärksamhet genom diverse olika ting. En sko i ansiktet ,ett tuggat ben på min mage eller hela sit huvud under min haka nära nära. Så jag reagerade inte först när jag kände något på min tå. Jag hade hörlurarna på mig och låg och viftade med tårna i takt med musiken. Dom spelade en ABBA låt som jag inte hade hört på länge och jag låg och nynnade med i refrängen. Jag trodde först det var en enveten flyga för inget hände när jag viftade lute extra så jag tittade upp och såg en påfågelfjäril. Den satt på min tå och viftade sakta med sina vingar. 

 

Jag satte mig upp och tänkte att nu flyger den väl iväg men icke, den flög upp på mitt ben och fastän jag rörde på benet så flög den inte iväg. 

 

Jag har ju sagt tidigare att fjärilen symboliserar min lillasyster som gick bort för tio år sedan. och det här blev ett starkt ögonblick. Med all respekt till andra som inte tror på sådant här, men det  har ofta varit en tröst i min sorg efter henne att tänka mig hon som en fjäril. Man säger ofta att åren läker alla sår och det gör det kanske, men saknade blir inte mindre. Det räcker med en låt på radion, äppelpaj till fika som vi levde på när vi var mammalediga eller bara en saknad att ha sin syster ett telefonsamtal bort.

 

I alla fall den ville inte flyga sin väg utan satte sig nu i håret och på min arm, och till slut tänkte jag : undrar om du vill sitta på min hand?  och det ville den. Då rann tårarna och jag grät  och Gracie blev alldeles ifrån sig. Hennes närhet blev så påtaglig att jag kände hennes budskap till mig

 

Allt är bra jag finns här omkring dig, du är inte ensam......