Vill börja med att tacka för era kommentarer det värmer och jag vill bara säga att jag är urdålig på att veta hur man gör för att svara är glad att jag vet hur jag ska trycka på publicera. Så tack!

 

Jag eller vi har ju den stora äran att ha fått livets efterrätt nämligen  vårt bästaste barnbarn Viggo, om ett par veckor så är det sex år sedan dottern ringde och sade att vi hade blivit mormor o morfar. Vilken lycka att man kan känna en sån kärlek för detta lilla underverk. Idag är han en kavat liten kille som spelar hockey och vid min fråga om det inte är svårt att åka skridskor fick jag en suck och himlande ögon: Mojmoj det äj baja bja att man ramlar för då läj man sig fojtaje. Jaha att jag inte hade begripit det hur dum får man va på en skala hallåå!

 

I alla fall vi brukade hjälpa dottern vid vissa tillfällen då hon jobbade natt och inte hade någon barnomsorg, så vi hämtade honom och han sov över. Vi hade varit tvungna att avliva vår käre basset Fabian och nu skulle jag ju behöva tala om det för Viggo när han kom. Jag frågade dottern -hur tycker du att jag ska säga det? jag vill ju inte göra han ledsen. -Säg att han har blivit en hundängel föreslår hon. Ja men det var ju en bra ide tyckte jag.

Vi hämtar honom och när vi kommer hem så är det ju bara Grace som kommer och hälsar.

 

-Var är Fabbe säger Viggo

-Jo du förstår Fabbe finns inte mer han har blivit en hundängel. Och han har det jättebra där uppe i himlen

-Kan han flyga då om han har blivit en ängel säger Viggo

-Jajamen säger jag du vet han hade ju så långa öron så han flyger ju jättebra där uppe med dem.

Viggo sitter en stund där i soffan och jag ser hur han funderar på vad jag har sagt men säger sen

-Men mojmoj var är Fabbe någonstans? 

Jag känner då att nä här är det öppna kort som gäller så jag säger

-Jo du förstår Fabbe finns inte mer han är död.

Viggo tittar på mig och säger sedan

-Är han död! ja då kan han inte flyga!

 

Japp så var det med det eller som han sa när jag frågade om han hade klippt sig? ja säger han och min idiotfråga blev ju då var då någonstans? han tittar på mig som om jag var helt blåst och säger sen

-på huvet

Ja ja så kan det bli det är av de små vi får höra sanningen. Kram på er alla Aggie