Hemma igen efter en fantastisk resa tillsammans med mina nära och kära. Sen hur lyckliga de har varit med sin svärmor får jag nog fundera över. De sista replikerna innan de for i väg var vi ses till jul då!:)

Nej skämt å sido vi har haft det så bra, det har varit redigt varmt lite i varmaste laget för mig men under dagarna fungerade det bra. Jag har nog aldrig badat så mycket det var otroligt varmt i vattnet 30 grader sas det. Så efter badet fick det bli en kall dusch för havet svalkade inte. Barnbarnet var som en fisk i vattnet och överbeskyddande som man är satt hjärtat i halsgropen många gånger, inga puffar eller någon simring, utan fullt ös upp på badmadrassen och simma o lekte för det vilda. Vi hade havet rakt nedanför gatan så det var lätt att gå hem på em och vara i poolen också för honom och sin mamma om så ville.

 

Kvällarna var inte ett dugg svalare och därpå en luftfuktighet på 85-90% gjorde att man var konstant svettig. Men vad gjorde detta vi var tillsammans åt god mat drack goda drinkar. Mycket skratt och bus sinsemellan och som maken sa: du kan bara koppla av Aggie jag har koll på de viktigaste sakerna, rumsnyckeln och badväskan.

 

En utav kvällarna var vi på en sån där förställning med magdansös och folkdansare och sen skulle det komma en boaorm och det tyckte ju barnbarnet va kul. Mindre kul tyckte ena svärdottern då hon har fobi för ormar men hon fick offra sig. Mindre kul var oxå de skuttande folkdansarna. De dansade och dansade och dansade och barnet frågade kommer inte ormen snart mojmoj? jo den kommer nog snart. Två och en halv timma började även mojmoj att misströsta och då hade även vi varit uppe och skuttat lite, svärsonen blivit rakad och fått lära sig att skaka på brösten (gick väl så där).

Och så kom då den här stackars ormen den måste har varit drogad stackaren, den lindades runt halsen på alla som ville ställa upp, och sen blev det fototgrafering. Men barnbarnet vart lycklig när han kom fram till oss och lade ormen runt hans hals. Och när han sen blev fotat var lyckan komplett. det här ska jag ta med mig till skolan mojmoj och visa min fröken. Sa han och sken som en sol, och plötsligt blev de skuttande folkdansarna helt ok att ha sett under dessa timmar.

 

Sista kvällen bjöd barnen ut mig och maken på en middag som var utav dess like. Bordet var jättefint dukat med blomblad och vi blev välkomnade av personalen när vi kom. Det hurrades och sjöngs för mig, och omgiven av det bästa av allt, stoppade jag denna känslan långt in i mitt hjärta som ett av de finaste minnen.

 

Ja allt roligt har ju även det ett slut och medan maken låg till sängs och tittade på tennis jo det fanns tv på rummet. Så packade jag ner alla sakerna i våra väskor. han hade ju redan deklarerat att han hade full koll på de viktigaste sakerna så det var ju inte så mycket annat viktigt kvar att packa. Bara pass, biljetter, kläder och annat lite krafs:)

Så nu har jag blivit firad både hemma och på resan och verkligen firat min 50 års dag. Nu ska det bli skönt att få sätta igång med mina körer, kyrkvärdsutbildning och lite mer resor under hösten. För det är väl nu livet börjar sägs det så

NU KÖR VI!!